och det kändes som jag sprack i varje söm
Jag är nog rätt rädd.
För jag vet inte så mycket egentligen.
Inget mer än att om 25 dagar har jag sommarlov.
Och det är då man måste vara sprudlande glad.
Men.
Tänk, tänk om jag inte är glad?
Ja, tänk om.
Vi låtsas att vi glömt dem, och sen fortsätter vi gå.
"Vänd dig om! Vänd dig om sa jag! Fattar du inte? Vänd dig om!". Jag slänger blicken bakåt och känner huggen i ryggen. Jag vänder tillbaka huvudet med ett svep. "Men vänd dig om" skriker hon igen "vänd dig om". Jag vänder mig om lika snabbt som en fjäder i en hård vind, och jag känner smärtan. Jag skriker. Jag känner hugget, igen. Ben efter ben knäcks, blodet rinner, tårar faller och jag störtar ner mot marken i takt med de fallande regndropparna från den mörklagda himmelen. Och utan att ens blinka försvinner du med lätta steg med ett leende på dina läppar.
Jag ska vara som färger som bara syns på natten.
Hej.
Livet är rätt fint ändå, trots tråkiga prov, pollen och spanska lektioner.
För det är ljust ute fram till klockan halv tio, solen värmer, jag har fått fräknar och det är snart, snart maj.
39 dagar kvar till skolavslutningen. Till sommarlov. Det är så himla sjukt, och så himla härligt.
Det kanske främst är det som får glädjeruset att spridas genom kroppen som en elchock.
Men även det att man har chansen att packa ner stressen och skicka den till oktober.
Att ha en sommar framför sig som kommer att bestå av så mycket nervkittlande rus, hjärtan som bultar, musik så ljuv, leder som värker efter en massa fotboll spelandes, kinder som svider efter för mycket sol, känslor som aldrig slocknar och tankar om att det faktiskt äntligen, äntligen är sommar.
Framtiden
Just nu finns det en fråga som skrämmer mig så oerhört.
"Vad ska du göra efter gymnasiet?"
Hur, hur ska jag veta det? Jag har ingen aning vad jag gör om tre år. Kanske jag bor i Göteborg, pluggar till advokat och strosar runt på Avenyn. Kanske jag ligger på en strand i Italien och åker runt på moppe hela dagarna. Kanske jag jobbar som städare på Mcdonalds i borlänge. Kanske jag bor kvar i Stockholm och inte har en aning om vad jag ska göra, eller ta vägen.
Det finns så himla mycket jag kan göra, så hur, hur ska jag veta vad jag verkligen vill göra?
Framtiden skrämmer mig så mycket. När jag slutade nian var jag rädd för vart jag skulle hamna när jag började gymnasiet. Nu ska jag plötsligt iväg igen om bara lite mer än två år. Då handlar det inte om jag hamnar på Kungsholmen eller på Norra real. Det handlar om vad jag vill jobba med, om vart jag vill bo och vad jag vill få ut av mitt liv.
Framtiden kommer på något sett eller vis alltid att skrämma mig. Jag kommer på något sätt att klara mig, men vägen dit kommer vara så skrämmande. Men jag måste tilåta mig att vara rädd, men måste lära mig att förväntansfullheten och tanken på att man inte vet vad man ska göra också är en otroligt härlig känsla.
För vem vet egentligen vad som händer i framtiden?
Jo. Ingen, därför överlåter vi till ödet.
1000 inlägg
Helt sjukt. Men ja. Det här är mitt 1000:e inlägg på denna blogg. Har haft bloggen i drygt 3.5 år. 42 månader. 1275 dagar.
Under dessa 1000 inlägg har jag blivit en helt ny människa och har utvecklats så himla mycket.
Jag är så hemskt mycket smartare, skriver bättre, ser sannerligen äldre ut, har bättre självförtroende och hoppas för gudsskull att jag har mycket bättre musiksmak nu, då jag seriöst tyckte Darins version av "Viva la vida" var bra.
Så jag hoppas verkligen att jag på sett eller vis har ändrats till det bättre genom dessa 3.5 år jag faktiskt har haft bloggen. Vad är det annars för vitts. Man strävar väl alltid för det bättre?
fotboll
Jag har de senaste dagarna spelat väldigt mycket fotboll. Gud. Vad. Jag. Har. Saknat. Det. Insåg det inte på riktigt förrän nu. Men fotboll är jag, och kommer alltid att vara jag. Jag älskar fotboll och fotboll älskar mig. En kärlek som faktiskt nog alltid kommer att vara. Jag behövde en paus från fotbollen, det behövde jag verkligen och det kan jag inte säge emot, för jag var så hemskt less. Men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det , men fotboll är mer än bara fotboll för mig. För mig har det varit en chans för mig att utvecklas rent socialt både som fotbollsspelare och även som en invidid utanför planen. Fotbollen har även varit en rolig aktivitet som har fått mig att tänka på verkligen ingenting. Det har varit ett sätt för mig att strö bort stress och annat jobbigt för att bara kunna tänka på annat ett tag. Vad jag än vill kommer jag alltid att vara en fotbollstjej, annars hade jag inte fått adreladin kickar varje gång jag såg en boll.
Tror faktiskt jag kan leva med det.
snart ska vi vakna i ett paradis
Det är allt jag begär.
Hungerspelen och så
Kände att mitt inlägg innan var riktigt bra. Äh nej men var tvungen att springa till skolan, därav det absurda slutet. Idag är det i alla fall bara två dagar till hungerspel premiären. Är så sjukligt taggad. Är ju nästan så att hungerspelen är nya twilight! Nej men annars så är det längsta dagen i skolan idag med tusentals lektioner (typ).
Så vi hörs senare hörrni!
Coming back
Har haft världens finaste helg med tjejerna ute på rådmansö. Shit vilka minnen man har därifrån, helt sjukt. Fick massa nostalgi känslor. I går kväll spelade jag i alla fall fotboll och sedan gick jag hem och bakade. Tycker egentligen inte om att baka men ändå!
Roll with it
God eftermiddag.
Idag har det varit en solig torsdag med endast två lektioner. Därefter satt jag och mina fina tjejer i solen och åt glass. Så skönt. Har saknat solen så mycket, och den är så varmt välkommen tillbaka.
Imorgon åker jag till Adinas land på gräddö, ska bli hur mysigt som helst! Blir hets springning till bussen efter lektionen, annars får vi vänta två timmar på nästa buss. Mycket kul. inte.
Men ha en bra helg allesamans. Kramisar.
Alla säger att allt kommer att bli bra. Jag undrar, vad är bra?
Mina drömmar har varit så fina den senaste tiden. Kanske lite för fina, lite för bra, lite för mycket dröm.
Varma sommarnätter, underbara människor verkliga som overkliga, vackra platser som inte går att förklaras, klara ord som föll samman, ljus som strålade lika varmt som solen, folk som dansade i takt med de dunkande hjärtslagen och det var så långt, så långt bort ifrån stressen.
Kär i en lögn, det var så fint.
4 mars
Snart, snart är det sommar. Är exakt 3 månader och 4 dagar kvar till skolavslutningen. Innan det hade jag tänkt njuta så mycket jag kan av våren som är påväg smygandes.
Vi kör in en riktig sommarbild här tycker jag och kan samtidigt skicka en sommarhälsning till min farfar genom denna virtuella värld.
trött tjej
HEEEEEEEJ.
Jag är über trött och håller min vän Victoria sällskap i chatten eftersom hon tydligen inte ville göra viktiga saker. Som om jag inte är viktig. Imorgon ska jag gå till frisören, umgås med härliga klasskamrater och avsluta kvällen i Nykvar hemma hos Evelynn. OCH PÅ LÖRDAG ska jag köpa mac book pro. ÄNTLIGEN. Efter jag tappade min i golvet, har jag knappast haft ett socialt liv på internet. Nej skoja bara hade ju ifånen. Förlåt är för trött. Nu ska ändå Victoria den lilla människan gå och lägga sig.
Så god natt på er!!! KRAMISAR!
Ad infinitum
Till evigheten.
Jag blir nästan rädd när jag inser att jag snart skriver mitt 1000 inlägg och att jag haft bloggen i snart tre och ett halvt år. För livet går så fort. För fort.
För tre och ett halvt år sedan gick jag fortfarande i sjuan, jag var så vilsen och rädd och det enda jag verkligen visste var att jag verkligen älskade fotboll. Att se mig i den här bloggen och läsa gamla inlägg från då till nu är faktiskt helt sjukt. Hur mycket jag växt och jag på många sett tänker i helt samma banor än idag.
Jag vill till havet och förgiftas av en sommarnatt
